Göran's History  
Mina intressen förr och nu

Hawee I och II
"Lyftet för Draken"

Prestandahöjande modifieringar”Hawée I i J35Filip Beväpningssystem B3/B31 (Radar PS01/011).

Allmänt
Jag skall här berätta om några unika händelser som utspelade sig vid Flygflottiljen F16 från 1970-talets slutskede och under 1980-talets första hälft och som medförde att Beväpningssystemet i J35 Drakens F-version avsevärt förbättrades för nyttjandet i den taktiska situationen. Delar i systemet som berördes var flygradarns uppträdande i elektronisk störd miljö och på lägre flyghöjder samt siktet och flygradarn och systemets radarjaktrobots anpassning för användande i ny anfallsmetodik . Utvecklingen och utprovningsarbetet utfördes på flygflottiljens tekniska enhet och kompanier samt med hjälp av divisionernas flygande personal (piloterna). Utvecklingen fortsatta sedan, i samband med Taktisk Utprovning TU av den "nya" versionen J35J på flygflottiljen F10 i Ängelholm.

 

Modifieringarna med arbetsnamnet "Hawée 1"
i J35F Siktesradar PS01/011A

Bakgrund
Radarns spanings- och följefunktioner1976 var, från 1965 och 10 år framåt väl anpassad för att J35F skulle kunna bekämpa en luftburen angripare. Även mot den tidens radarstörning från målet klarade den följningskravet för radarsiktet fram till avfyring av respektive jaktrobotar RB27 och RB28. I mitten av 1970-talet förändrades störhotet drastiskt! En övningsstörkapsel "PETRUS" togs, på uppdrag av Försvarets Materielverk FMV fram av LM Ericsson LME (senare ERE) för att realisera tränandet inom Flygvapnet FV av att hantera de förväntade elektroniska störningshotet.
Vid kontakten med störningarna från PETRUS-kapseln upplevde J35F-piloterna att de inte kunde manövrera flygradarns styrmoder vid maskerande eller vilseledande avståndsstörning och/eller så kunde inte radarn antennfölja på målet under stora delar av anfallen. Tekniska orsaker till problemen var dels radarmottagarens automatiska känslighetsreglering AKR som medgav att störsändaren fick dominans över målekot, dels att antennlobrotationens varvtal (frekvens) kunde inmätas och störas och dels ett undermåligt störlarm och omständligt manöversystem.

Klarläggande av problemenvid elektronisk störning.
På hösten 1976 börjad piloterna på F16 tala om störning och störkapsel PETRUS monterad på målflygplanet J32E Lansen och vad den kunde åstadkomma med flygradar PS01. Störformerna var i enkla eller flerpulsutföranden samt vinkelavhakning i puls eller brusform. Av piloterna fick jag klart för mig vilka enorma svårigheter de hade i kabinen, att med olika reglage på sin Handkontroll stötta radarn vid anfall mot detta elektroniskt störande mål. Vilket man med stor sannolikhet kunde förvänta sig att ett presumtivt fiendemål skull förfoga över i en krigssituation. Jag påtalade för piloterna mina kunskaper om systemets funktioner och vapenverkansutvärderingen efter anfall och registrering med den speciella Övningsroboten ÖRB27 samt även den skarpa jaktroboten RB27 funktioner. Jag kunde därför ge råd och svara på frågor om J35F radar- och siktesfunktionerna. Jag antydde också att det kanske gick att göra något åt problemen. Härvid fick jag tillåtelse att prata med störningsoperatörerna, som hade kunskapen om störkapseln PETRUS och som berättade om dess funktion. Nu fick jag bra insikt om det mesta och kunde på marken efterlikna olika flygfall med både måleko och störeko eller störbrus. Möjligheterna öppnade sig och efter en del kreativt tänkande över tiden växte idéerna fram och ett första modifieringspaket utformades.

Modifieringarna
Förslag till ändringar i radarn inlämnades av mig vid F16 under perioden 1979-80. De berörde radarns avstånds- och antennföljningssystem och manöverlogik och bestod i enkla omkopplingar av redan befintliga konstruktionsfördelar och i någon mån av nykonstruktioner. Till avståndskretsarna kopplades en manuell känslighetsreglerad MKR mottagardel och till antennen ett pulsdon som varierade antennlobrotationens varvtal (frekvens). I manöverlogiken kopplades nytt kriterier till störlarmet och manövreringar omkopplades som förenklade handhavandet.

Utprovningarna
Förslagen togs väl emot av FV ledning som snabbt avsatte medel och gav order om utprovning i ett inledande skede på F16. Chefen för FV CFV och Försvarets Materielverk FMV byråer, Flygelektro-, Robot- och Prov- (Försökscentralen FC) samt F16 personal på alla nivåer medverkade till att fullskaliga prov kunde genomföras.
Utprovningen startade 1980 i Chefen för CF16 regi och genomfördes i fyra J35F1 och i Simulator SUL 35F2 vid F16 samt vid prov i FC mäthus med markmonterad PS01 och datoriserad mätutrustning.
Under utprovningen framkom bonuseffekter. Vid inledande flygproven på F16 uppfattade piloterna att radarn fick avsevärt förbättrade följeprestanda på lägre  flyghöjder. Provningen vid FC möjliggjorde även mätningar så att radarns manöverlogik och dess automatiska störlarmet kunde avsevärt förbättras.
FC slutgiltiga bedömning av provresultaten var att 35-systemets effekt kunde avsevärt  förbättras till rimlig kostnad.
1982 var utprovningen klar och beslut togs av CFV att modifieringen skulle infördes i J35F. Centrala Verkstäderna i Arboga CVA utformade ändringsunderlaget och FC och SAAB i Linköping ändrade flyg- och markinstruktionerna. FV- ledning avsatte snabbt medel för införande i 120 flygplan (5 divisioner) J35F vid verkstäderna på F16 och F10 i Ängelholm.
Sveriges regeringen beslutade att även tillåta införande av modifieringarna i de J35F som tidigare sålts (16 st) och senare såldes (20 st) till Finland.
Dessa Drakar var samtliga placerade vid flottiljen i Rovaniemi.

Prestandaförändringarna
Modifieringarna innebar att J35F radar PS01/011:

Sammanfattning
Med modifieringspaket Hawée 1 var det åter möjligt att med J35F och dess beväpningssystem, via radarsiktet rikta in och preparera och avfyra RB27 och RB28 även i kraftigt elektronisk störd miljö och på betydligt lägre flyghöjder.

Belöninganarna.

Arbetskamrater vid F16
anmälde förbättringarna till Kungliga Krigsvetenskapsakademin KKVA för att belöna mig ur Albergska fonden.
1982-11-12 fick jag sedan mottaga 5000:- som var skattebefriade p g a fondstatus samt KKVA minnesmedalj i silver (se Belöning Hawee II nedan) av Hertigen av Halland, Prins Bertil på Armémuseet i Stockholm samt inta supe med många höga potentater ur försvaret och den akademiska världen på Karlbergs slott.
Samtidigt med mig belönades även FOA-ingenjörerna som verifierade kärnvapen ombord på den sovjetiska U-båten på grundet i Karlskrona skärgård.

Förslagskommittén vid F16
sände, p g a omfattningen av mina förslag dessa till FMV för bedömning. 1983-10-07 beslutade Försvarets Centrala Förslagskommitté FCFK att belöna mig med 300 000:- för ”Hawee I” (efter rekommendation av 500000:- av FMV). Belöningen delades officiellt ut 1983-10-17 av Chefen för Flygvapnet CFV Sven Olov Olsson på hans tjänsterum i Bastionen där även dåvarande chefen för Försvarets Centrala Förslagskommitté FCFK Börje Gahnberg deltog. Dessa pengar var ej skattebefriade och reducerades med ca 72 % (marginalskatt vid denna tid) i samband med utbetalandet från F16 lönekontor.

Vid F16 årssammankomst 1983-12-09 fick jag även F16 ”Hedersmedalj” i guld (se Belöning Hawee II nedan) med inskriptionen ”För värdefulla förbättringar av flygplansystem 35F” som ”Årets förslagsställare” av CF16 KE Fernander.




Prestandahöjande modifieringar ”Hawée II” i J35F Beväpningssystem B3/B31 (Radar PS01/011,
Sikte S-7B3/31, jaktrobotar RB27/28)

Bakgrund
J35F beväpningssystem var utformat för en specifik hotbild med stora mål som bombflygplan från 1965 och 10 år framåt och var väl anpassad för detta. Under andra delen av 1970-talet uppstod behovet av att J35F även skulle kunna operera mot mindre och/eller större långsamma mål typ attackflygplan Su-24 respektive luftlandsättningsflygplan An -12 uppträdande på lägre höjder där även snabba växlingar av vapen krävdes. Beväpningssystemets utformning och flyradarns prestanda var av förklarliga skäl undermålig för det nu uppstående fiendehotet.
Mina studier av RB27 målsökarprestanda mot olika mål över land och hav visade dock att dess målsökare kunde följde även på låg höjd vilket även senare verifierades med prov med ÖRB27. Detta innebar nu att det var radarns följesystem och RB27 ZON-rör som var de begränsande faktorerna i systemets vid användning i den nya hotsituationen.
Vid fingerade fiendeuppträdande av egna och andra förband verifierade J35F-piloterna snabbt problemen som klargjorde att Radarns följefunktion ej kunde nyttjas och att Vapenväljarens placering omöjliggjorde byte av vapen i en visuell luftstridssituation samt att RB27 prepareringstider var oacceptabelt långa.

Modifieringarna
Förslagen till ändringarna i beväpningssystemet inlämnades av mig vid F16 under 1980-83. De berörde dels radarns följesystem och bestod i ändring av logiken för att kunna avståndsfölja på målekot med flygplanfast radarantennen med en anpassad närekodämpare NED och dels val- och prepareringar av RB27 som bestod i möjlighet till manuell preparering av RB27 med förkortade tider och avfyra i HK-anfall. De berörde även vapenvalssystemet som bestod i att kunna snabbvälja RB27 och AKAN från radarns Handkontroll. ”Head-up”-information m h a lampor ingick vilka avsåg indikera radarns följetillstånd, RB27 prepareringsläge och valt vapen samt visades i gyrosiktet lämplig tid för preparering och avfyring av RB.

Utprovningen
Förslagen togs även nu väl emot av FV ledning som snabbt avsatte medel och gav order om utprovning vid F16. CFV och FMV byråer Flygelektro-, Robot- och Prov- (Försökscentralen FC) samt F16 personal på alla nivåer medverkade även vid dessa prov till att fullskaliga prov kunde genomföras i huvudsak på på F16 och senare i mindre omfattning på F10.
Utprovningen startade 1982
och genomfördes inledningsvis i ett flygplan J35F P67 (35427) samt i Simulator SUL 35F2 vid F16. Jag bidrog med tekniskt underlag samt införde ändrade apparater och ändrade installationen i provflygplanet. Alla flygningar utfördes av Flygsystemofficer FSO Major Anders Dickmark och i slutskedet av Major Terje Johansson. Senare infördes ändringarna i
fyra flygplan, två J35F1vid F16 och två J35F2 vid F10 för total utvärdering.
Chefen för F16 bedömning var att 35-systemets effekt kunde förbättras till rimlig kostnad vid införande av modifieringarna.
1985 var utprovningen klar
och beslut togs av CFV att modifieringen skulle infördes i den nya Drakenversionen J35J. FV-ledningen avsatte sedan medel för införande i 66 flygplan J35J. CVA och CVM samt SAAB utformade ändringsunderlaget och FC och SAAB ändrade flyg- och markinstruktionerna. Arbetet utfördes vid SAAB och Centrala Verkstäderna i Malmköping CVM i de 66 J35J för leverans till F10 (3 divisioner) under perioden 1986 till 1989.

Prestandaförändringarna
Modifieringarna innebar att J35Foch dess beväpningssystem

Sammanfattning
Med modifieringspaket Hawée 2 var det möjligt att med J35J och dess beväpningssystem, med PS-011 med fasta antenn och med NED (närekodämpare) och logaritmisk LOG mottagarförstärkning (Hawée I) avsevärt minimerade verkan av mark- och vattenklotter i avståndsföljefunktionen. De visuella ”RB27-skotten” med övningsrobot ÖRB27 som registrator utvärderades med ”Mycket God” bekämpningssannolikhet mot predikterade mål. Skarpskjutning av RB27 vid FMV Robotförsöksplatsen RFN i Vidsel verifierade dessa bedömningar.
Införandet av ändringarna bidrog också till att flygplan J35J på F10 i Ängelholm nyttjades ytterligare minst 10 års i operativ tjänst.1986 genomför F10 på uppdrag av CFV Taktisk utprovning TU35 av J35F2 med HEE II infört. Där ingick bland annat ytterligare låghöjdsprov med RB27 med så bra resultat att beslut togs och modifiering genomförs på dess ZON-rör i ca 350 robotar. Modifieringen innebar att RB27 kan avfyras ned till 20 m höjd över vatten utan ZON-rörsutlösning av verkansdelen vilket ökade dess taktiska användning avsevärt.

Belöninganarna.

Arbetskamrater vid F16 anmälde även denna gång förbättringarna till Kungliga Krigsvetenskapsakademin KKVA för att belöna mig ur Albergska fonden. Denna gång anmäldes även den flygförare som hade utfört mycket av utprovningen vid många flygningar vid F16, Anders Dickmark.
1986-11-12 fick vi sedan mottaga en belöning på 10000:- vardera och KKVA minnesmedalj i silver (jag för andra gången vilket var unikt), även denna gång av Hertigen av Halland Prins Bertil på Armémuseet i Stockholm. Kvällen avslutades med sedvanlig supe på Karlbergs slott med många höga potentater ur försvarsmakten och högre akademiska sammanslutningar närvarande.

Förslagskommittén vid F16 sände även denna gång, p g a omfattningen av mina förslag dessa till FMV för bedömning. Med var även några delförslag från personal av olika kategorier.
1986-12-18 beslutade Försvarets Centrala Förslagskommitté FCFK att belöna mig med 425 000:- för modifieringspaket ”Hawee II. De övriga fyra förslagsställarna belönades med i tur och ordning som de nämns nedan 10000:-, 30000:-, 15000:- och 30000:-.
1986-12-18 delades belöningen officiellt ut på F16 av Chefen för Flygstaben CFS B.Lönnbom i CFV-s namn. Där närvarade nästan alla övriga förslagsställarna vilka utgjordes av Jan Angner, Stefan Örtqvist och Arne Dovenstam. Saknades gjorde flygföraren Clas Göran Alm från F10.

Vid F16 årssammankomst 1987-12-18 fick jag omigen mottaga F16 ”Hedersmedalj” i guld med inskriptionen ”För betydande tekniska insatser inom J35 systemet” som ”Årets förslagsställare” av CF16 R.Gustavsson.






Epilog

Hur kunde då dessa modifieringar komma till stånd utan industrins medverkan?
Jo, med anledning av en unik koincident av fyra samtida faktorer, tre materiella och en
intellektuell kunde ”Lyftet för Draken” förverkligas.

Faktor 1. Det fanns ett objekt…
Flygplan J35F beväpningssystem hade ett stort behov av förändring. Telekriget hade gjort sitt intåg i Draken-världen och hotbilden i övrigt hade också förändrats. En bit in på 80-talet konstaterade dessutom Sveriges ÖB att J35 Draken ej kunde avvecklas i takt som var planerat, dels av ekonomiska skäl och dels av leveransförseningar av efterföljande flygplan JA37 Viggen och JAS39 Gripen.

Faktor 2. Flygplan J35F hade inbyggda möjligheter till enkla tekniska förändringar…
J35F hade, konstruktörerna ovetandes inbyggda latenta fördelar. I radarn fanns t.ex två oberoende mellanfrekvensförstärkare MF, varav en med manuell förstärkningsreglering MKR och logaritmisk LOG förstärkning. Vidare fanns synnerligen lämpligt utformade signalbehandlingskretsar, ny typ av matare i den nya cassygrin-antennen samt en mycket enkel analog relälogik. Och i flygplanets elinstallation fanns extra indragna och parkerade elledningar. Dessa fördelar banade vägen för de enkla tekniska och billiga förändringarna i hela flygplanets Beväpningssytem.

Faktor 3. Jag fanns där med min kompetens och kreativitet…
Jag, med min grundutbildning vid Flygförvaltningens Verkstadsskola FFV och med de vid flygvapnets föredömliga kurser förvärvade fackkunskaperna samt medfödda idérikedom - fanns där rätt i tiden. På förbandet hade jag intensiv kontakt med piloterna och full kontroll på de arbetande systemen, varför med tiden konstruktiva förslag till systemförbättringar blev en logisk och naturlig följd. Som centralfigur i de kommande projekten kunde jag arbeta nästan helt fritt. Alla litade på det som kom fram av mina och piloternas förslag och idéer och mitt självförtroendet var stort och resultatet blev därefter – ett fpl J35 i tiden som t o m JA37-piloterna sneglade på och ville ha delar av i sin förarkabin.

Faktor 4. Det fanns en god arbetsmiljö inom Flygvapnet…
Arbetsmiljön vid F16, vid FMV (FE/FC) och hos CFV för kreativt tänkande och görande var vid denna tid mycket gynnsam inom hela Flygvapnet.
Detta gällde speciellt vid F16. Och förbandets måtto - LABOR, arbete – EFFECTUS, effektivitet – VIGOR, trivsel, som finns präglad på F16-s förtjänstmedalj, präglade också personalen på nästan alla nivåer. Vid berörda FMV-byråer, Flygelektro FE, Robot RB och Prov FC var också förändringsklimatet mycket ödmjukt och bra vilket var typiskt för tiden när berörda industrier ERE och SAAB inte kunde bjuda snabb och enkel service till skäligt pris.
Och sist men inte minst var CFV, ”han med plånboken” och Sveriges Överbefälhavare ÖB mycket positiv till att få bra förändringar på J35 till rimliga kostnader. Och ”han” i detta fall S.O.Olsson ställde villig upp med medel till hela utvecklingen.

 


j35f2morb27
J35F2 med FT och ÖRB 27

j32empetruskapslar
J32E med Petruskapslar

ps01antenn
PS-011 radarantenn och en del övriga radarapparater i nosen på J35F

J35F I bräda
Instrumentbräda i J35F med
Radarindikatorn i centrum

ps01hkontr
PS-01/011 Handkontroll för hantering med vänster hand

j35sfx
J35FSX (J35F2)

goranoprinsen
Bilden visar mottagandet av belöningen på Armemuseet.

belhee1cfvcfcfh
Överlämnandet av belöningen av CFV SO Olsson och C FCFK Börje Gahnberg på CFV tänsterum på Bastionen i Stockholm.

 

su24
Sovjetiskt attackflygplan Su 24 Fencer

an12
Sovjetiskt luftlandsättningsflygplan An 12 Cub

j35f1mft2orb
J35F1 med två FT och en RB27 och en ÖRB27 vid provskjutning Hawee II

j35favfrb27
J35F1 avfyrar RB27

j35jft2427
J35J med FT och ÖRB24J och ÖRB27

kvskaminnmed
Bilden visar Krigsvetenskapsakademins Minnesmedalj i silver.

hee2beloverlf16
Överlämnandet av belöningarna av general B.Lönnbom till mig (civil) samt f v Jan Angner, Stefan Örtqvist och Arne Dovenstam i F16 skolsalsbyggnads filmsal.

hee2f16med
F16 Hedersmedalj i guld (ej äkta).

 

j35f1m4rb
J35F1 Draken

j35fbevftrb
Beväpningsalternativ

goodr
Göran och Draken

fvembl
Sveriges Flygvapen

f16medfram
F16 Medaljens framsida