Göran's History  
Mina intressen förr och nu

Krigsflygplanen som opererade vid F16

Allmänt
Som framgått i min redogörelse om mina sysselsättningar i FV och på F16 jobbade jag mest inom flygelektronik. Detta uttryck internationaliserades inom FV i början på 1980-talet och blev kort och gott avionik, en sammanslagning av engelskans aviation och electronics. Nedan följer en kort resumé på de flygplan som figurerat på F16 vid Ärna under de år som förbandet verkade som flygflottilj.

FFVS J22
1944 började det första jaktflygplanet, en helsvensk konstruktion med beteckningen FFVS 22 J22, att levereras till F16. De utgjordes av de allra första flygplanen i serien, 60 st fördelade på tre divisioner. Det blev dock kortlivade vid flottiljen. Redan 1944 förhandlade Sverige med USA om köp av P51 Mustang. Dessa skulle placeras på F10 (Bulltofta) med ändrades av politiska skäl till F16. varvid J22-orna vid F16 id leveransen 1945 flyttades till F10 och ersattes av P51 Mustang.

J26 Noth Atlantic NA P51 Mustang
1945 på våren levererades 50 st Amerikanska P-51 Mustang till F16. Det fick den svenska beteckningen J26 och fördelades på tre divisioner. De flögs från England till Bromma och därefter till Ärna utanför Uppsala. Flygplan hade mycket bra flygförmåga, starka motor, kraftig beväpning och långa auktionstid, upp till 7 timmar med fällbara extratankar. Mustangens avionik utgjordes endast av en flygradio som arbetade på VHF-bandet. Den benämndes FR-VII och bestod av en Apparatenhet innehållande Sändare och Mottagare understödd av en likströmsmatad Omformare som fungerade som Kraftenhet. Fyra kanaler kunde förinställas med hjälp av valbara styrkristaller och kunde väljas på en Manöverlåda i kabinen av piloten. En stor nyhet och hjälp som följde med flygplanet från USA.
J26 var i tjänst vid F16 till 1952 och vid F20 till 1953. Därefter såldes de till Nicaragua och Israel.

SK14 NA 16-4M och SK16NA Harvard. Skolflygplan
1948 tillfördes skolflygplanet SK16 till F16, ett amerikanskt flygplan från Kanada för att verka som övnings- och sambandsflygplan vid Krigsflygskolan F20. Det hade en föregångare i skolflygplanen SK14, även det ett amerikanskt flygplan som licenstillverkades på ASJA i Sverige. SK14 fanns vid F16 redan från 1945 till början på 1950-talet och SK16 fanns kvar till in på 1970-talet. Båda var enkla tvåsitsiga och robust propellerflygplan utan komplicerad avionik.
Även dessa innehöll en flygradio, samma som i J26, d v s FR-VII. Vissa SK16 hade dessutom en Radiopeil FRP-II med vars Mottagare och Manöverenhet samt en utvändig Pejlram piloten kunde välja att utnyttja signaler från mellan- eller långvågsfyrar på marken att navigera till. Detta åstadkoms med att piloten manuellt kunde vrida pejlramens läge och avläsa riktningen på ett Instrument.

SAAB J29 Tunnan
1952 börjad det helsvenska reaktionsdrivna (jet) jaktflygplanet J29A Tunnan att levereras till F16. Även detta flygplan hade bra flygegenskaper och höga funktionsmässiga tillgänglighet. Flygplanet var också stryktålig mot väder och vind samt lätt att underhålla. Det var beväpnat med fyra automatkanoner AKAN samt kunde ha jaktraketer JRAK som yttre last. Även Fälltankar FT kunde medföras.
Flygplanets avionik bestod av flera system. Den viktiga flygradion var engelsk och hade tio förinställningsbara kanaler styrda av kristaller. Dess beteckning i FV blev FR-VIII och var mycket tillförlitlig och enkel att arbeta med som tekniker och uppskattad av piloterna.
För navigering hade J29 en Radiopejl FRP-III byggd av AGA i Sverige. Den bestod av en Mottagare för lång- och mellanvåg och Manöverenhet för bl a frekvensinställning samt en Omformare för kraftförsörjning och drivning av en Pejlram. Ett Instrument i kabinen speglade pejlramens läge för piloten och visade riktningen till markfyren. Genom krysspejling kunde flygplanet aktuella läge bestämmas.
En flyglägesanläggning Kurshorisont KH-29 avsågs att ge piloten flygplanets tipp- och rollreferenser i förhållande till jordens horisont vid moln- och mörkerflygning samt den magnetövervakade flygkursen i förhållande till norr på integrerade Indikatorer. Referensgyrot kunde "låsas" eftersom det inte hade full frihet i alla flyglägen.
En IK-radar PI-15 sörjde för att det egna flygplanet svarade igenkännande till den spaningsradar på marken som "frågade" efter identiteten på ett specifikt måleko på dess indikator.
Efterhand modifierades ett stort antal J29B med Efterbrännkammare EBK och fick beteckningen till J29F vilka ersatte F16-s samtliga J29A i slutet av 1950. De kunde sedan beväpnas med jaktrobotar RB24B Sidewinder och hade bättre högsta flyghöjd än J29A. Till avioniken tillkom ett Reservhorisontgyro för att säkerställa flygning i moln och mörker när ordinarie Flyginstrument KH-29 fallerat eller "låst".

J35A Draken
1961 startade leverans av 12 st J35A Draken till F16 som lån från F13. Det första 3-4 individerna kom redan i juni. Jag var själv som värnpliktig med att ta emot dessa och placera dem på de platser de skulle ha vid den stundande utbildningen i september. Dessa och övriga J35A vid F13 överfördes sedan under 1962 till SAAB för omfattande modifieringar av avioniken. Under 1963 - 1964 återlevererades samtliga J35A från SAAB till F16 med uppdaterade avioniksystem för att fullt ut kunna nyttjas operativt med robotbeväpning av typ Sidewinder RB24 tillsammans med det nya Stridledningssystemet STRIL 60. J35A gjorde sedan tjänst vid F16 till 1978 då de avvecklades. Mer om J35A och dess avioniksystem, se J35 Draken.

SK35C Draken. Skolflygplan
1962 levererades SK35C, skolversionen av Draken till vår flottilj och till juni 1963 hade 24 st levererats. F16 skulle svara för den fortsatta typinflygningen av alla Flygvapnets FV blivande Drakenpiloter. Flygplanen blev sedan kvar vid F16 ända till 1986. Det hade två förarplatser med dubbelkommando. Instrumenteringen i framsitsen (elevplatsen) var identisk med J35A medan endast de nödvändigaste för flygning från baksits (lärarplats) fanns i bakre kabinen. SK35-s avionik i övrigt var identisk med J35A förutom att de operativa systemen samt beväpning saknades.
I utrymmet där automatkanonerna suttit i J35A fanns i stället extra bränsletankar.
I SK35C var alltså avioniken minimerad för att dels ge plats åt en flygförare till samt för att endast utrustningar för själva flygningen behövdes. Det hade dessutom ärvt den något undermåliga avioniken från de första J35A där bl a Flygläges- anläggningen och Styrautomaten, båda nödlösningar anskaffade från USA skulle bli något av sorgebarn. Avioniken hade dock utökats med vissa dubbleringar av instrument och indikatorer samt hade ett speciellt Interkom- (internkommunikation) system.
SK35C verkade över mycket lång tid och moderniserades i flera system vid olika tidsperioder.

J35B´ (prim) Draken
1962 tilldelades F16 42 st ofullständiga Drakenflygplan av B-versionen benämnda J35B´. De var dock tillräckligt utrustat för allvädersflygning och dagjaktuppträdande med AKAN och RB24B. Det skulle senare bli det första kompletta versionen systemflygplanet av J35 Draken som som intimt skulle samarbeta med STRIL 60. J35B´ passade dock förträffligt vid typinflygningen TIS när den enskilda flygning tog vid eftersom det hade i stort samma instrumentering som J35A och SK35C. Under 1963 - 1964 återlämnades J35B´ till SAAB för uppdatering till sitt fullständiga utförande och senare, i egenskap av System J35B levereras till F18 i Tullinge för att verka i symbios med STRIL 60.

SK60A SAAB 105 Skolflygplan
1968 tilldelas F16 skolflygplanet SK60A med den civila beteckningen SAAB 105. Dessa placerades vid 5-e kompaniet och började att användas som övningsflygplan för eleverna (kadetterna) på Krigsflygskolan F20. De ersatt därmed de kvarvarande J29F och SK16. Ett mycket lättfluget högvingat tvåmotorigt jetdrivet flygplan. Dessutom utan speciellt komplicerad avionik. SK60A kompletteras sedan på 1970-talet med SK60B utrustat med automatkanonkapslar och raketer för lätt attack och SK60C med kameror för spaning. Under perioden 1982 - 1992 ingick SK60 i Grundläggande Taktisk Utbildning GTU och från 1983 förlades en SK60B-division för lätt attack vid F16. SK60 överfördes till flygskolan i Linköping i slutet av 1990-talet.

J35F Draken
Under år 1974 senare hälft kom beskedet från Chefen för Flygvapnets Flygstab CFV/FS, att F16 skulle ombeväpna till J35F och hösten 1975 började jaktplanen J35A vid F16 bytas till till denna version av Draken. Samtliga flygplan skulle utgöras av den första delversionen, J35F1 vilka saknade s k IR-spanare. Flygplanen kom att levereras från flygflottiljerna F1 i Västerås, F12 i Kalmar, F13 i Norrköping samt från F10 i Ängelholm. Ett fåtal flygplan J35F1 levereras också från F17 i Ronneby. vilka tidigare kommit från F3 i Linköping. Avioniken i J35F var den modernaste av alla Drakenflygplanen och hade det mest avancerade beväpnings-systemet och jaktrobotbeväpningen. De senare utgjordes av Falcon-robotarna AMI-26B och AMI-4C med svenska beteckningarna RB27 och RB28 och medgav anfall i alla riktningar mot målet. J35F1 vid F16 kom att verka i egenskap av System J35F i symbios med STRIL 60 under 10 års tid. Mer om J35F och dess avioniksystem se J35 Draken.