F16

F16

Upplands Flygflottilj vid Ärna utanför Uppsala

Arbete för livet I
Avdelning VI
1960-06-20 anställdes jag som flygplantelemontör, min nya yrkesroll började. Under sommaren började den nya Televerkstaden installeras för att möta behovet, när J35Draken skulle komma. En omfattande utbildningsperiod tog vid. Jag genomgick olika kurser vid Flygvapnets radarskola FRAS. Inflyttningen till nya Televerkstaden var klar till våren 1961 och väl förberedd för framtiden. Men så kom värnplikten och jag fick tjänstledigt från 1961-04-18.
1962-02-18 började jag åter vid Avd VI som yrkesarbetande telemontör vid Televerkstadens El- och televerkstad för avionik. Jag fortsatte med samma arbetsobjekt, J29 och SK16 men sedan kom även fpl J35 Draken-apparater. Vi fick snart utföra serviceåtgärder på apparater till tre versioner, J35A, SK35C och J35B´ samt även utföra arbeten på hela system i dessa flygplan. Snart minskade J35A i antal och endast SK35C- och J35B´-apparater och system blev aktuella för service under en period.
1962-10-09-10-18 genomfördes ännu en Eskaderövning med den nybyggda Gimo-basen Fä 54 som centralort för flygverksamhet och fältservice av hela flygplan och där man arbetade dygnet runt. Nästan hela avd VI deltog. Vi flyttade också ut Televerkstadens flesta provbänkar till en Fältverkstad i Sommarängen utanför Björklinge. Där inhystes som vid tidigare övning 1959 kontoret i tält och andra verkstäder och förråden i den gamla hangarladan från andra världskriget. Utflytten gjordes som förberedande övning där jag deltog och verkställde iordningsställande av bänkarna. Verkstaden kom snabbt igång och fungerade som vanligt när objekt kom in för reparation. Jag tjänstgjorde sedan på verkstaden under första delen av övningen och vid flygfältets Uppställningsområde UOM norr om Gimo där felsökning och reparationer gjordes på delsystemen i flygplanen och vi jobbade i 12-timarspass. Dessa utgjordes av J35A, för tillfället lånade från F13 och våra egna J35B´. En stor upplevelse för en ung flygplantelemontör, närmare det verkliga kriget kom man inte.
Det fanns dock vid denna tidpunkt inga centrala kurser för dessa utrustningar och enkelt komponerade sådana fick anordnas lokalt med bl a Central Verkstad i Arboga CVA och Arenco i Södertälje som kunskapsspridare. Innan dess fick jag, p g a av en ledig plats 1962-05-14-- 07-13 genomgå ”Utbildning PS-03 Instruktörskurs” vid LM Eriksson i Mölndal. Denna Siktesradar skulle sitta i J35B och J35D i framtiden. och man ansåg väl vid F16 att det skulle vara ett kunskapslyft för mig inför servicefunktionen på Siktesradar PS-02 i J35A som vår verkstad skulle ansvara för när behov uppstod. Det dröjd sedan till 1963 innan någon utbildning på J35A började skönjas.
Utbildningarna på J35A flygtelesystem (avioniksystem) där Flygradion, Navigeringsradarn och Styrautomaten genomförde jag tillsammans med andra F16 elpersonal vid en speciell El-kurs på J35A hösten 1961 på F13. Speciella anordnade verkstadskurser på Siktesradar PS-02 och Dag- och mörkersikte S-6B samt på Datasysten typ 1 DS-1 anordnades också. Teorin på PS-02 genomgicks vid F16 och praktiken på Centrala Verkstaden i Arboga CVA medan teori och praktik på S-6B gjordes vid CVA. Hela kursen på DS-1 utfördes vid F16. Med dessa kurser i botten, kämpade jag på och förkovrade mig och blev lite av specialist på Siktesradar PS-02 och Datasystemet DS-1. Dag- och mörkersiktet blev jag bra på lite senare när jag fått mer på benen genom dialog med de piloter som flög J35A taktiskt.
Under denna tid verkade jag som kollektivanställd arbetare med titeln som nu ändrats till Flygplantelemontör. Som närmaste chef hade jag en Verkstadsförman Ingemar Nilsson och som chef för hela Televerkstaden, där även Instrumentverkstaden ingick Harry Sandh (teknisk förvaltare). Vid Instrumentverkstaden, där Åke Wallberg var chef, gjordes all lokal service på bl a Flyglägesinstrument FLI-19 för J35A och SK35C och på FLI-25 för J35B´ och senare FLI-23 för J35A.

Arbete för livet II
Avdelning VI
Hösten 1964 blev jobbet som Verkstadsförman vid El- och televerkstaden ledigt televerkstad emedan I.Nilsson, som innehade det arbetet fick anställning vid Simulatoravdelningen SUL 35A. Jag tänkte då söka anställningen efter honom eftersom jag tyckte att jag skulle passa bra med min bakgrund. Men jobbet utannonserades aldrig utan var, visade det sig ”personvikt” för en civilmilitär elmekaniker (tekniskt underbefäl). Jag sade då upp mig från min anställning.
1964-12-09 började jag köra taxi på heltid (hade gjort detta som extra chaufför under något år). Detta hade man nog inte räknat med och det fick följder. Kunskap är makt sägs det och i detta fall stämde det mer än väl. Efter ca 1 månader, blev jag erbjuden jobbet som Verkstadsförman.
1965-01-25 blev jag så arbetsledare på Televerkstadens El- och televerkstad. Första tiden fick jag dock åt till att återställa funktionen på flygplanens radarstationer för beredskapslägets skull. Det tog nog 2-3 veckor. Därefter fick jag börja med att strukturera upp arbetsfördelningen och samtidigt successivt lära upp en yngre telemontör på Siktesradarn. Detta gick över förväntan och verkstaden började fungerade bra och jag fick mer tid att besöka kompaniernas servicplatser när svåra fel på olika avioniksystem uppstod och ökad kommunikationen med piloterna som blev mycket lärorik.
1965-05-01 fick jag ny anställningsform och tjänsteman med titeln Verkmästare. Inga förändringar i praktiken på verkstaden utan endast en liten statusförändring. Och kompletterande utbildning på ett ny avioniksystem som inmodifierades i flygplanen.
1966-07-01 befordrades jag till 1-e Verkmästare. Detta statuslyft gav än mer frihet att ha kontakt med högre militära nivåer vilket främjade pilotkontakterna. Utbildningar av olika slag fortsatte att prägla min kunskapsstatus på flera områden. Sedan blev praktiskt arbete med vår flygplans avioniksystem och dess apparater vardagen under de närmaste åren. Så småningom kom jag att anlitades av Kontrollavdelningen vid Avd VI inom avionikområdet. Jag fick där jobba parallellt Elverkmästare Lennart Westman som arbetade mest mot kompanierna.
Under detta år var verkstaden i fält igen vid en Flygvapenövning FVÖ. Nu hade platsen flyttats till Lövstalöt i en gammal grusgrop där tält slogs upp för kontor och verkstadsutrymmen. Hela televerkstaden var flyttad dit under en tid.

I början av 1970-talet började det ryktas allmänt om att flygflottiljen F16 i Uppsala skulle byta sina J35Adam till en modernare version. Orsaken till ombeväpningen var att statsmakterna bestämt att totala antalet jaktdivisioner skulle minska i Flygvapnet och att F16 skull ha sina två divisioner kvar under överskådlig tid. Som siste flygflottilj i huvudstadsområdet fick F16 en nyckelroll när flottiljen F18 i Tullinge avvecklades 1974. Under år 1974 senare hälft kom så beskedet från Chefen för Flygvapnets Flygstab CFV att F16 skulle byta till J35Filip, den modernaste Draken. L.Wetsman fick uppdraget att planera för utbildning av elpersonalen som skulle genomföras på F14 under nästan två års tid.
1975 i april får jag uppdraget att bli chef för all teleservis på F16 som skulle samlas på ett ställe. Avsikten var att samla all kvarvarande elteknisk kompanipersonal på ett ställe under omskolningstiden på J35 Filip för att effektivisera verksamheten. Detta sätt att arbeta var ett lyckokast och kanske bidrog jag själv en hel del. Men faktum kvarstod; vi ökade i alla fall produktionstakten att felsöka och reparera flygplan J35Adam och SK35Cecar med från flygning anmälda el- och telefel med ca 25% trots en decimerad total personalstyrka på ca 50%.
Ombeväpningen från J35Adam till J35Filip1 genomfördas i olika etapper under tiden 1976 och 1977. Målsättningen var att flygförare och teknisk personal skulle kunna nyttja flygplanets hela krigsfunktion i början av 1978. Allt startade med att flygförare ur F16 tredje division omskolades på F16 under 1976. Under 1977 omskolades sedan andra divisionens flygförare. Parallellt omskolades den tekniska personalen ur kompanierna och flygverkstaden med en sådan tidsförhållning att flygtjänsten kunde genomföras utan begränsningar vid flygförarnas omskolning på F16. Och den centrala teleserviceverksamheten blev sedan så etablerad och lyckad så den fick fortsatta under hela J35Filip-tiden fram till 1986.1975 i november min egna utbildning på J35F avioniksystem som sedan avslutades 1977.

Arbete för livet III
Teknisk Enhet
1977-01-01 börjar den sista fasen i min anställning vid F16. Jag får titel ”Flygplaningenjör” och skulle verka vid förbandets Teknikavdelning som ingick i den vid samma datum omorganiserats från avd VI till Teknisk enhet TE. Härvid bildades en ny organisationsstruktur, se Flygvpnet. Jag fick jag nya samarbetespartner och ett större ansvar. Chef för TE var flygdirektör L.Hansson (teknisk officer). I en underavdelning ”Systemavdelning Flyg” T-F var flygingenjör Jan Angner chef. Där ingick jag i ”Flygplanteknikdetaljen” T-F:F (flygplan), tillika förbandets ”Kontrollavdelning” inom mitt fack flygplanel / teleområdet (avionik) resterande tiden av min anställning vid F16. Chef var John Persson och ansvarig inom sitt flygplanfack. Arbetsuppgiften bestod av konsultverksamhet mot kompanier, divisioner och flygverkstaden samt kontaktförmedlare mot Försvarets Materielverk FMV och Centrala Verkstäder CV i system- och luftvärdighetsfrågor inom avionikområdet. Härvid ökade arbetsomfattningen och ansvaret betydligt men gav också vidgade möjligheter till förkovran inom flygplanens avioniksystem vilket tillfredsställde mina intressen avsevärt.
Jag kompletterade under tiden 1977-01-10—03-25 min avionikutbildningen på J35F med att genomföra kursen Fpl J35 F Tele 2 Service (taktiska systemen) vid FTS. Utbildningen gav enormt mycket kanske mest berodde det på mig själv som även utnyttjade fritiden för inlärning.
Det visade sig med tiden att piloterna behövde tekniskt systemstöd och därför var det lämpligt att jag i min arbetsroll hade samma kunskap och därmed kunde knyta ihop systemet ända ut till de tekniskt komplicerade jaktrobotarna när fel uppstod. Följden blev att jag på lediga stunder på arbetet och på fritiden började fundera på om inte det skulle kunna göras något åt en del problem som fanns i J35F något föråldrade radar- och siktessystem.
1980-05-12—05-14 var det dags för en kurs, Fpl J35F Vapenverkan, Utvärdering vid F14, FTS. Temat var ”Elektronisk Störning” mot Robot RB 27 målsökare. Vid detta tillfälle var jag även anlitad som expert på den speciella störproblematik som skulle beröras och jag skulle också informera om de modifieringar som var förestående på radar PS-01/011. Kursen gav mig bl a mer insyn i hur ÖRB27 (och RB27/28) fungerade i alla systemfunktioner vilket jag fick stor nytta av vid det fortsatta arbetet med utprovningen av de modifieringsförslag som jag tidigare och senare lämnat(de) se Hawee I o II.
Våren 1986 genomgick jag sedan en, kurs på JA37 (Jaktviggen) F14 i Halmstad emedan F16 skulle ombeväpna till detta flygplan. Jag genomför sedan rutinmässigt arbete med JA37 avioniksystem som tidigare med J35F och SK35C. Dessa avvecklas nu från F16 till skrot och till F10. JA37 kom fram till 1992 att kräva i stort sett 100% av ordinarie arbetstid.
Parallellt hade jag uppdrag från FMV och SAAB samt CVA och CVV angående introduktionen av beväpningsmodifieringarna i J35J liksom att ta fram tekniska lösningar på ny uppkomna önskemål och ideér i samband med ”Taktisk utprovning” TU-35J som vidtogs vid F10 på uppdrag av CFV.
Jag arbetade sedan vidare med JA37 avioniksystem fram till 1999-10-06 då jag entledigades. F o m 2001-10-06 fick jag förtida pension med pensionsersättning p g a arbetsbrist och i utbyte mot att yngre anställd kunde fortsätta i FV. Total anställningstid blev 43 år vid F16 och 45 år i FV med åren vid FFV inräknat.

Göran's History Mina intressen förr och nu

Göran's History
Mina intressen förr och nu